Zinkies

Stress är min bästa vän, men hjärtat bryr sig inte
Sitter och pluggar och pluggar och plugga. Otroligt ineffektivt visserligen, men kan ju inte göra något åt min ofukuserade hjärna. Hursomhaver är jag mycket väl medveten om min ringa tid, med tanke på att jag har 1600 ord att skriva och ett prov att lära mig för att inte tala om allt annat småkrafs skolan hängt över mig. Allt detta inklusive en 10h tecking på 2 dagar. Sen kommer solen gå upp över bergen och livet kommer lysa lite kryddat skarkt under 7 seglande dagar. Visst är det synd om mig, men fastän jag med nöje skulle kunna sitta här och tvinga er att läsa allt mitt ojande, så är det inte dit jag ville komma. Ni förstår lovsång hörs i bakgrunden till detta utdragna studernadet och fastän jag i de vanligaste fallen brukar trivar alldeles utomordentligt med det, så har detta skapat mig ett litet dilemma denna dagen. Jag blir så uppfylld och allt jag vill göra är att sätta mig vid pianot och lovsjunga, med allt mitt hjärta och allt mitt själ. Til priset av ytterst dyr studietid. Så vad är nu min avslutning påväg åt för håll nu då? Jo, jag kom att tänka på att det fatiskt står i bibeln sök mig först, så ska jag ge dig allt det andra ockå. Visserligen syftar det bibelordet på mat och kläder, men jag tror det är menat att tillämpas ;)
Därför mina vänner vill jag bara komma med en lite påminnelse och erfarenhet. Ge dig själv tid för Gud. Han är ju trorst allt det viktigaste och jag tror personligen att han är en hjäp i allt man gör. Sig inte "jag tar det sen, jag måste göra det här först". Lita istället på att Gud tar hand om dina bekymmer när du lutar dig mot honom.
Blessings <3
 
//Zinkies