Zinkies

Kl. Är över midnatt och jag ligger vaken
Märkliga tankar som dyker upp då. Märkliga personer som man kommer att tänka på då. Och all denna självrannsakan... Ja och så alla mina kreativa idéer förståss. Hade man kunnat skriva bara genon att tänka hade jag nog gett ut ett dussin böcker vid det här laget... Märkligt det där med att man helt plötsligt måste lägga upp en livsplan när man går ut gymnasiet. Eller ja det där med att man från ett år till ett annat plötsligt räknas som vuxen. Plötsligt inser man att det är det här som är livet. En dag efter en annan. Ett snurrande hjul. När man är liten och alla andra lägger upp planen åt en handlar det om att hela tiden ta sig vidare, framåt. Att bli ett år äldre, en klass högre, ett steg närmare. Fastän jag naturligtvis förutser att livet kommer fortsätta att gå framåt, känns det nu ännu viktigare att komma fram till hur jag vill leva, inte bara hur jag ska ta mig framåt utan hur hag ska uppnå det där cheesy citatet "carpe diem". Vad ska man göra för att inte grotta ner sig i det förflutna, men samtidigt inte oroa sig för att man inte rusar framåt.

Jag saknar er alla...men jag vet att jag är mycket lyckligare nu...men jag är fortfarande samma tjej som står och trampar på samma ställe.