Zinkies

Passar inte in
Det är en konstig känsla det där att inte passa in. Ingenstans. Jag lever liksom alltid ensam i mitt eget huvud. Har varit så sedan högstadiet. Jag är liksom märkligt alienerad så jag distanserar mig från sociala sammanhang bara för att det ska vara mitt eget val. Ibland känner jag mig som en kråka som försöker passa in bland ett gäng ankor. De är fina jag är ful, de är glada jag är är sur, de är nöjda jag vill mer. Tog det från en Laleh sång. Hennes musik är en del av hela mig. Hoppas jag kan ge de fingret en vakker dag när jag tagit mig igenom livet och hittat min plats.