Zinkies

Det gör så ont
Som om någon hugger en lite i hjärtat. Svider tårar bakom ögonen, men jag har ju lovat mig själv att inte gråta över det. Inte tänka på det. Du är starkare än det här Julia, har jag sagt sen år tillbaka. Ändå inser jag då och då att jag är en vanlig social varelse som blir sårad ibland. Fast jag låtsas som att jag inte bryr mig. Känner mig lite som ett fullt glas, där varje droppe är en droppe för mycket. Intalar mig själv att allt blir bättre om 4 månader. Bara fyra månader till och sen kan jag börja om. Igen. Men jag är tillräckligt stor för att vara rädd för att det här aldrig kommer att bli bättre.

Tror att bägaren är påväg att rinna över. Vilket är synd, med tanke på hur länge jag har hållit ut och hur lite tid som är kvar.
#1 - Edel