Zinkies

Det gör så ont
Som om någon hugger en lite i hjärtat. Svider tårar bakom ögonen, men jag har ju lovat mig själv att inte gråta över det. Inte tänka på det. Du är starkare än det här Julia, har jag sagt sen år tillbaka. Ändå inser jag då och då att jag är en vanlig social varelse som blir sårad ibland. Fast jag låtsas som att jag inte bryr mig. Känner mig lite som ett fullt glas, där varje droppe är en droppe för mycket. Intalar mig själv att allt blir bättre om 4 månader. Bara fyra månader till och sen kan jag börja om. Igen. Men jag är tillräckligt stor för att vara rädd för att det här aldrig kommer att bli bättre.

Tror att bägaren är påväg att rinna över. Vilket är synd, med tanke på hur länge jag har hållit ut och hur lite tid som är kvar.
Uttråkad
finns inte mycket mer att säga.
Godkänd
Det var en skön känsla när man fick mail om att man var godkänd på gymnasiearbetet. Wihoo, jag får gå ut gymnasiet....

However har jag insett att jag fortfarande inte är back on track sedan gymnasiearbetet med mitt liv. Ligger fortfarande efter med det mesta. Så ska försöka fixa till det på lovet nu. Sjukt att skolan får ta så mycket av ens liv.. Aja skitsamma, alla går vi igenom samma villkor. Fick nästan B på matteprovet.... I know, jag har sjunkit lite men jag ska nog ta mig upp. Datorn funkar, strular lite, men funkar. Mobil kan hämtas ut på Net on Net, när jag tar mig tid. Jag måste börja träna igen, men det är hårt när allt man inser är hur mycket man tappat på två och en halv månad. Hoppas jag kan lyckas upprätthålla rutiner lite nästa gång jag känner mig stressad. Det är så svårt de gånger man släpper allt och måste plocka upp alla bitar senare.

Allt är borta från min dator, btw. Allt! Vet inte vad som finns sparat på andra datorer, men det känns faktiskt lite sorgligt. Samtidigt är det ett nytt blad i mitt liv..

Hoppas ni har det bra, ni som inte finns <3