Zinkies

En enda stor suck
Har tatuerat underarmen. Så som barn gör det alltså. Lagom moget sisådär. Försöker städa min garderob, men kom inte längre än att jag plockade ut alla saker, sen försvann inspirationen. Mamma tjatar om att jag ska städa badrummet. Tillbaka till den mogna sidan av mig som städar allt för sällan. Känner mig så fruktansvärt tom. Svårt att riktigt förklara det. När man inser att livet bara kommer rulla på, inget är nytt under solen som ordspråket säger. Extremt pessimistisk framtidssyn, med tanke på att jag är 18 år och "har hela världen framför mina fötter". Dagens generation....

Det värsta är att jag verkligen ser fram emot nästa år, jättemycket. Verkligen. Jag tror jag kommer ha jättekul och trivas jättebra. Det är bara den där känslan av meningslöshet som hela tiden andas en i nacken. Man vågar inte vara för optimistisk. Kanske är det de två korta månaderna som jag fortfarande kommer vara kvar här i Sverige som håller mig under ytan. Jag vet inte. Det går upp och ner hela tiden. Känslan av att älska och avsky något på samma gång. Jag kommer sakna alla som jag egentligen aldrig träffar. Det här kanske är min lott av lite livsångest.