Zinkies

Jag är en zombie
Har haft jättekonstiga saker för mig den här veckan. Igår grät jag av trötthet och gick och la mig i fosterställning i min säng när jag kom hem, idag har jag också gråtit lite och jag känner en tryckande smärta bakom bröstet som gör att det känns tungt att andas. Från söndag till måndag vaknade jag flera gånger av samma mardröm och i fredags grät jag också lite utan någon större anledning. Det känns lite som att jag simmar i gjyttja och att jag sliter och strävar för att komma till fast mark. Som att jag går genom en lång, vattenfylld tunnel och hoppas på att jag ska lyckas ta mig ut i ljuset, om det nu finns något ljus i tunneln. Varje gång man står där i utgången verkar det nämligen som att man bara kommer till en ny tunnel. Det är väl det som kallas livet, men ibland undrar jag om jag lever det.
Edels jättearga min, man bara vet det
Gymnasiearbetet tar kol på mig..
Jag blir så nervös av att bara vänta, snälla människor låter inte nervösa folk vänta. Det var lättare med enkäter för då rullade det in svar hela tiden. Jaja, jag får ha tålamod och lite skinn på näsan. Själva skrivandet är förresten under kontroll, stressigt, men under kontroll. Det är bara mitt experiment...måste dock formulera det lite bättre för mig själv haha... aja jag ber till Gud varje dag att han ska hjälpa mig med det här. Jag sådan prestationsångest så det finns inte. I grund och botten tycker jag dock att det är intressant, men hade önskat att vi fick lite mer tid. En och en halv månad är mycket, men tro det eller ej fastän man hade en färdig frågeställning hade ytterligare några veckor underlättat förfärligt. Ibland tror jag att det finns någon slags grundtanke hos lärare att elever är lata, och kanske är de det, men det spiller ju över för de som är ambitiösa... Äh jag ska inte klaga, det löser sig, det löser sig alltid..
Do you still sing on Mondays?
Det är skola imorgon och jag vill inte. Som vanligt alltså. I know kom med nånting nytt liksom! Nejmen jag väntar nervöst på några mail och oroar mig lite till nästa söndag för då ska jag jobba för första gången... Vanlig Julia nerver helt enkelt. Inte konstigt jag börjar hemdiagnostisera mig själv.

 
Keep it free, puss!