Zinkies

Hold on tight
Lyssnar på Justin Biebers senaste platta och kan från djupet av mitt hjärta säga att den suger, men kände för att mosa in mig i lite len och manlig smörsång. Han är lite av en manlig version av Mariah Carey too be honest.

Tänk att inget är för alltid. Människor håller sällan fast vid det där inre barnet. Jag lovade mig själv för länge sedan att aldrig svika mig själv och fastän jag inte alltid är nöjd med mig själv så har jag ändå alltid hållit det löftet. Varför gör man något som man tidigare sett på med smala ögon? Hur kommer det sig att stegen efter steget blir så mycket mindre? Ibland känner jag mig nästan utanför bara för att jag står så mycket på andra sidan. Varför har jag ingen sådan längtan? Varför dyker inte jag ner i mörkret? Jag tycker om att regera över mig själv. Jag tycker om att följa mitt samvete och alla mina principer, jag tycker bara om det. Jag orkar inte med andra människor ibland, ljudet bara stör mig. Jag tycker mer om det på avstånd...Käre min värld vart är jag på väg? Längtar bara bort från civilisationen. Jag glorifierar det lilla, det instängda och samlade. De vill ha stora drömmar och frihet. Jag vill skala av livet, de vill pimpa upp det. Jag är så annorlunda, men samtidigt så himla vanlig. Vem är jag ens. Vem är jag ens? Kanske är jag redan där. I mörkret. Sakta drunknandes, fallande till botten för att försvinna. Bli osynlig, ensam och betydelselös...