Zinkies

14 sidvisningar
Well, hello stalker....
Får väl skriva ett inlägg för din skull då. Jag har lite tankar som snurrar i huvudet. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka de för att de inte ska övertolkas eller misstolkas eller på något sätt tolkas över huvud taget.

Först och främst vill jag bara säga att jag är så galet tacksam för den rollen som min kyrka har spelat i min uppväxt både när det kommer till kyrkaktiviteter och skolan.

När det kommer till min religiösa övertygelse är den orubblig och jag kan öppet säga att jag strävar efter att älskar Gud av hela mitt hjärta och hela min själ och min nästa så som mig själv. Och jag tror helt och hållet på att Jesus är Guds son och att han dog och uppstod för våra synders skull.

Jag tycker jättemycket om han som tog över som ledare i kyrkan och jag tycker att han är en helt fantastisk pastor.

Jag önskar att få möta Gud och att ha Jesus i centrum när jag kommer till kyrkan och det finns inget mer jag längtar efter än att få känna en gemenskap i min kristna tro och kunna dela glädjen i Gud med en kyrka.

Men med allt detta sagt är det just den sista punkten som gör att allt blir så fel varje gång jag går in i kyrksalen. Istället för att fokus hamnar på Jesus och kärleken till mina medmänniskor, skapar min hjärna en analysprocess som utsöndrar en gnagande irritation redan från mötets start och som slutligen slutar i ren arghet (ja det får va ett ord nu).

Jag är trött på epelepsiljusen! Jag är trött på dubstepmusiken! Jag är trött på allt tjoande och stojande på befallning! Jag är trött på allt trams! Jag är trött på allt runtomkring! Jag är trött på alla retoriska knep som använd för att få en jättekrystad respons! Jag är trött på att man sätter på ett migränfilter på skärmarna! Jag är trött på denna massproducerade hillsongmusik! Och ja, förlåt att jag säger det, men jag är trött på uttjatade klychor! Inte deras budskap, utan mer sättet man matar ut det, som om det är något man borde säga men man har själv glömt dess innebörd.

Neej jag tänker faktiskt inte sluta här. För i slutändan är jag trött på mig själv, min överanalyserande hjärna och min totala oförmåga att bara släppa det där agget och försöka fokusera. Jag önskar att jag kunde svepas med i de där jubllerna utan att känna att det är totalt malplacerat och jag önskar att jag kunde sjunga lovsångstexter ifrån hjärtat helt och hållet innerligt oberörd av vilken genre som musiken tillhör. Och mest av allt önskar jag att jag kunde sluta döma människor och vara skeptisk till deras övertygelse kontra framtvingade upplevelse. Jaa, kyrkan har en del mönster som de följer, men en människa som aldrig reflekterat över dessa mönster faller säkert ärligt och lätt in i de. Så grundtanken är att jag försöker få ut dessa hjärnspöken ur mitt huvud och att detta är nackdelen av att tillbringa för lite tid i den kristna gemenskapen, men samtidigt känns det så skeft att jag känner mig nära Gud och längtar efter att få tillbringa tid åt honom när jag går in i kyrkan, men när jag går ut känns det som att jag har glidit ifrån honom igen.
Låt mig dela lite känsla
Går igenom lite bilder till min instagram och hittade några fantastiska bilder som jag tänkte dela med er. För mig är en bra bild en bild med känsla, lite quirky pose och färgtema. Så här har ni lite mysiga exempel. Och ja, jag tycker om mina egna bilder, men det är ok, annars hade det ju inte varit någon idé att ta de.
 
 
 
Quesedillas
Hej darlings! Jag tänkte vara sådär ascool och skriva lite om min matlagningsvecka. Japp som en äkta matlagnings/nyttighetsblogg....Förutom att jag suger på att laga mat och jag har ingen aning om vad det är jag håller på med. Aja skitsamma, the thang is att jag påbörjade den här veckan med att göra quesedillas utan mjöl. För er som just nu fattar nada, är quesedillas stekta tortillas med färs, ost och grönsaker. Lite som en stekt taco-macka. Så utan mjöl innebär det att jag byter ut vete med kokosmjöl och har kycklingfärs med selleri för att blanda ut det.
 
Så min strörsta skräck var att vi skulle hungra ihjäl...
Min andra skräck var att det skulle smaka skit..
Yes det är i princip allt man kan oroa sig över när det kommer till matlagning, förutom eventuellt eldssvåda, men hade jag oroat mig för det hade jag övergått till paranoia och så långt hade jag inte tänkt att gå.
 
I alla fall, resultatet blev att jag blev proppmätt, meeen tortillan blev mjölig och inte jättegod. Förutom det är selleri bajsdyrt så jag kompenserade tille med sallad. 
 
Slutligen har jag en positiv sak att säga om denna maträtt och det var att den var mättande (i typ en halv timme), men trots det svullnade magen inte upp. Vilket i sin tur beror på uteblivet vetemjöl och laktosmjölk, så det är någonting jag verkligen uppskattar med denna sortens matlagning!
 
Imorgon ska jag göra jordnöts-miso-sjögräsnudlar utan varken grönkål eller miso.... Vi får se hur det går ;)
 
Puss och hej, lajverpaseij (dålig skånsk imitation för den som undrar)