Zinkies

Depressionen som inträffar när man inte räcker till
Jag har hela tiden tänkt att A bara var något jag strävade efter, men att jag ändå skulle vara nöjd om jag gjort mitt bästa och fick sämre. Ärligt talat känns det tvärtom. All denna strävan i onödan, jag hade kunnat göra hälften så mycket och ändå fått B, så varför i helafriden skulle jag slita som ett djur när A ändå var för långt bort. Förra året såg allt så ljust ut, nu droppar de ner betygen, ett efter ett och jag vill bara gråta. Hatar denna himla prestationsångest, och känner mig ärligt talat sårad över en viss lärares kommentar idag "du verkar vara lite layback sådär". Här kämpar man och får ångestproblem och läraren sätter den etiketten i pannan på dig med ett B på köpet.
Trött på det här
Jag vill ha ett liv, jag vill göra något stort med mitt liv. Jag är ängnad för att göra större saker än det här. Skitsamma! En dag har jag gjort det och då kommer det här inte spela någon roll, ändå sliter jag som ett djur för att prestera, hur hänger det ens ihop?
Fjolliga