Zinkies

I mitt rätta ess
Jag vet att jag hänvisar mycket till mina drömmar, men enligt mig är drömmarna en spegel av hur jag egentligen tolkar världen. Det är svårt att ljuga för sig själv i sina drömmar, det man verkligen tror och tänker kommer alltid fram i någon vriden situation.

Inatt mådde jag så fruktansvärt bra när jag vaknade, annars har jag börjat få morgon ångest...eller egentligen har jag en gnagande ångest 50% av varje dag. Men imorse när jag vaknade kände jag några minuter av frid.
Jag drömde att jag letade efter en vän, just den delen var ganska poetisk egentligen. Jag kunde känna att jag hade en vän någonstans som jag glömt bort, någon som betydde massa för mig och som egentligen stod mig nära. Jag kunde bara inte komma på vem det var. Så jag letade och letade i flera lägenheter och trapphus efter personen, men inget av ansiktena som öppnade kände jag igen.

Så plötsligt gick jag förbi ett gäng med 97:or som satt i ett hörn vid en graffittimålad stenmur. Två av killarna visste jag vem det var och en tjej går på katte, resten var mest riktiga pundare. Mitt embland de sitter min kompis och jag han ser lite borta ut. De andra två killarna som jag känner igen ropar på mig och ber mig hjälpa de. Min vän har tydligen rökt på och är ganska mycket utslagen. På något sätt går jag in i Julia mood. Sträng och rak och hyftas orädd. Det är min variant av girl-power, precis som den ska vara. Jag ber de hjälpa mig att lyfta upp honom på benen, de är rädda och oroliga, jag är mest arg. Arg på ett bra sätt. Sedan tar jag med min vän som knappt kan stå på benen och de två killarna och tjejen. Hon gnäller och jag vänder mig om mot de och säger åt de att om de inte väljer sitt umgänge med bättre bedömning så kommer det förstöra hela deras framtid. Lite strängare och med mer aukoritet förståss men med samma kontenta. Då blir de tysta allihopa och jag förstår att allt sjunkit in. Sedan når vi fram till min väns dörr och knackar på, hans mamma öppnar och vi förklarar läget.

I verkligheten kanske man inte hade blivit älskad om man gjort så, men jag tror att också i verkligheten skulle det varit rätt sak att göra. Ungdomar underskattar föräldrar, jag gillar inte det.
Så varför mådde jag så bra av den drömmen? Den var ihuvudtaget ganska hemsk, men det finns något i att bli tillfrågad om hjälp som värmer mitt hjärta. Att vara den som människor vänder sig till och framför allt litar på, det är nog något som alla människor trivs med. Sen är jag ju som jag är och att få vara arg på ett kärleksfullt sätt och att få ta på mig mammarollen är något jag alltid trivts med, så det var inte direkt något nytt.
Stalker varning
Skolan förföljer mig i mina drömmar. Inatt var fjärde gången jag drömde någon stressad dröm i skolmiljö. Första natten skulle jag ha ett muntligt framträdande som jag varit ovetande om en annan gång så hade jag fått för mig att byta skola vilket jag inte alls var bekväm med. Inatt var vi tillbaka på någon muntliga-framträdande grej igen, men med tanke på att jag redan igår konstaterade att jag drömt om skolan flera nätter i rad, listade jag i drömmen ut att jag drömde. Haha och när jag satt där vid skolbänken och förstod att allt var en dröm, kom jag plötsligt ihåg hur människor brukar säga att man då ska ta tillfället i akt och göra vad man vill, så jag skrek ut "Det är en dröm, vi flyger!" Sen flög vi ut i korridoren och den allra lustigaste delen var att när jag tänkte igenom vad jag helst skulle göra så bestämde jag mig för att ge någon en bitchslap. Japp, that's man dirty little secret, om jag fick göra vad jag ville och komma undan med det, så skulle det tydligen vara att drämma till någon ordentligt! Men tyvärr så vaknade jag innan jag hann utföra mina planer. Hjärnan gillar visst inte att man driver med den.
Ha den äran idag på födelsedag
Vi hyllar dig idag, det är din dag idag.

Tänk att dela födelsedag med Jesus.