Zinkies

Abrakadabra
Idag trodde jag att allt skulle bli sämst. Jag trodde att det var slut nu på den där sköna känslan. Att jag redan haft den förlänge.
Så där satt jag ensam på morgonen och förberedde mig mentalt. Ensam. Därborta skulle de gå och jag skulle vara kvar ensam och utanför. Tystnad. Jag skulle bli tyst och alla skulle avbryta mig när jag öppnade munnen. Det var ju så jag hade tänkt mig det från börja, men jag kände ändå lite besvikelse eftersom jag börjat vänja mig.
Igår kände jag mig välgigt ensam, sådär som jag så sällan känner mig. Hugg i hjärtat och vridningar i magen. Hål. Fast inte i mitt hjärta. Gud fanns kvar, men människor saknades. Jag tänkte att det kanske var en förbredelse för det som jag trodde skulle komma att ske idag.
Men nej...idag var bra som alla andra dagar. Idag var första gången på länge som jag pratade lika mycket som den som satt mittemot. Idag fick jag svara på frågor. Idag lyssande någon faktiskt på det jag sa....
//Zinkies
Synderna i fängelset -med inspration från det jag älskar

-          Haha har du träffat min gamle vän kungen?

  • Hur kan du vara vän med honom och ändå sitta här?

-          Åh fåna dig inte. Jag sa faktiskt gamle vän. Med det menar jag inte att han är gammal

(även om han borde möta graven snart) utan att vi inte håller kontakten särskilt bra längre.

  • Se dig omkring. Du sitter i en fängelsehåla. Sluta flina.

-          Åh jag är ledsen. Det var bara så länge sedan jag såg en människa värd att prata med senast. Inte för att baktala någon, men de där fångvaktarna är inte så kamratliga. Fast det borde du nog ha märkt vid det här laget.

  • Låt mig vara ifred och prata inte med mig snälla du. Jag kan inte prata med en syndförgiftad fånge. Jag är en godhjärtad soldat.

-          Haha. Åh du stackars hjälte. Må hoppet inte lämna dig, men jag är ledsen att säga att du tyvärr har förlorat din post. Det är din tur och se dig om, du tappre. Detta är cellen för oss som ska hängas nästa gång vi ser solen stiga upp bakom bergen.

  • Men jag har inte syndat för att komma hit.

-          Åh jag vet, jag vet. Inte jag heller. Allt som krävs för att hälla ut sanden i sitt timglas är att göra kungen upprörd. Så vad är ditt namn?

  • Det kan jag inte säga. För ingen vet.

-          Jag måste berömma din tro, men ditt namn hindrar de inte. Det tar inte lång tid innan de låter dig hängas i alla fall och struntar i att radera ditt namn. Själv heter jag Tilda och jag har levt i två månader här, fastän jag sagt mitt namn.

  • Varför det? Hur har du kunnat köpa dig så mycket tid?

-          Mitt brott var tillräckligt grovt för att jag ska hängas, men tillräckligt milt för att jag ska få lite längre livsdagar efter det begicks. Enligt dem alltså. Enligt dem.

  • Enligt dig då?

-          Jag har aldrig sett det som ett brott att säga någon sanningen.

  • Något fel måste du väl ha gjort för att ha hamnat här?

-          Måste jag? Vad gjorde du för fel i då?

  • Inget.

-          Såklart… Men ser jag rätt? Är det rodnad som smyger sig på?

  • Tyst med dig. Så vad var det för brott du gjorde?

-          Jag var vän med kungens dotter.

  • Elvira?

-          Nej hon hette Sabina. Det är en lång historia det här, jag varnar dig, men jag ska försöka berätta den så bra jag kan. Lika bra att leka bra. Hon är fem år, jag som då.

  • Hur var hon?

-          Hon vill va det bästa. Hon säger: ”Du är soldat och jag prinsessa.”

  • Vad hände med henne?

-          Jo du förstår kungen hade bett min far som var soldat att döda en stor, eldsprutande drake, som de hade skymtat bland bergen. Problemet var bara det att draken var i själva verket min mor. Hon kunde byta skepnad när hon skulle ge brasorna eld. Pappa vägrade därför att följa kungens order och prinsen som skulle säga sig ha dödat draken efter att min pappas gjort det, vågade inte göra det själv. Kungen som ville ge sin prinsessa en till ryktes, hjältemodig prins blev rasande på min far och dödade honom. Till folket sa han att han hade blivit dödad av draken, men min mor visste ju såklart sanningen. När jag fick höra vad som hänt blev jag så arg att jag bestämde mig för att hämnas på vår kung. Så jag mördade hans dotter.

  • Är det därför du är här?

-          Nej, nej. Det där var flera år sedan. Eftersom en kungs uppgift är att ge sitt rike ett gott slut, visste kungen att han hade misslyckats och detta skulle folk kunna läsa om i historieböckerna i alla tider. Självklart kunde han inte tillåta det. Därför sökte han landet runt efter en vacker flicka som kunde ta hans döda dotters plats. På så sätt skulle han kunna påverka det som skulle skrivas i historieböckerna. Man fann tillslut Elvira. Vacker som hon var (så vackra gener finns såklart inte i det kungliga blodet) fick hon ta platsen efter prinsessan precis som om ingenting hade hänt, helt ovetande om sin egentliga bakgrund.

  • Men folket på slottet måste ju ha vetat.

-          Jo men de fick inget säga om saken.

  • Men det måste väl ha funnits någon som sa ifrån?

-          Jo det fanns någon, några, men de blev alla mördade av kungen.

  • Åh…

-          Mm…..Tio år senare fick jag jobb som hovdam till henne, Elvira. Hon var alltid så söt och snäll den fina flickan. Jag tyckte hon förtjänade att få veta sanningen. Så jag sa: Det finns inga prinsessor mer. Kan vi sluta leka det. Det finns inga soldater mer. Kan vi sluta leka det. Och hon slutar le. Därför är jag här.

  • För att du avslöjade slottets hemlighet?

-          Japp. Precis.

  • Så  kungen vet inte om att det var du som dödade hans dotter?

-          Nepp. Han har ingen aning om att han egentligen har tagit fast hans dotters mördare.

  • Men hur dödade du henne egentligen?

-          Åh. Ehe. Ja, ja, jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste. Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste.

  • Du är en drake precis som din mamma!

-          Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste. Jag är ett monster, jag är ett monster. Men jag kände att jag måste.

  • Men varför dödade du inte dem som förde dig hit?

-          För jag kan bara förvandlas till drake utomhus, om jag är fri. De arresterade mig inne och de band mina händer.

  • Jasså…. Men om du dödade kungens dotter har du ju syndat!

-          Ja. Det har jag inte förnekat heller. Jag sa bara att jag inte heller har syndat för att komma hit. Inte att jag inte har syndat... Åååh se inte på mig så där dömande. Om du bara visste hur ond den där kungafamiljen är, hade du inte ens orkat göra dig besväret att låtsas döma mig.

  • Vad menar du? Onda?

-          Ja, förstår du inte? När du var liten grät du hela tiden. Eller hur?

  • Och mamma sa det är värt att leva, det är värt att leva.

-          Se på din egen far. När alla hjältar är döda lever kungar kvar. När jag var liten grät jag hela tiden. Och pappa sa det är värt att leva, det är värt att leva. Och han dog som en soldat ska. När alla hjältar är döda lever kungar kvar.

  • När alla hjältar är döda lever kungar kvar.
  • - När alla hjältar är döda lever kungar kvar.

-          Din pappa var en av de som sa emot kungen. Han var en av de som kungen mördade.

  • Men min far blev ju dödad av en drake.

-          Det är lögn. Precis som allt annat vår kung säger.

  • Men hur kan du veta?

-          Jag är draken de påstår skulle ha dödat alla soldater. De dämpar sina samveten med att säga. De är monster, de är monster. Vi kände att vi måste. De är monster, de är monster. Vi kände att vi måste.

  • Så grymt.

-          Jag är ledsen.

      ……….

  • Men om Elvira inte är en riktig prinsessa kan jag ju faktiskt förtjäna henne. Då har jag ju faktiskt inte gjort något brott i att älska henne.

-          Så det är därför du är här. Jag borde ha förstått det. Tyvärr är det inte till någon hjälp. Kungen har all makten och du ska hängas i morgon, som underhållning på prinsessans bröllop.

  • Den första mars.

-          Vårens första dag.

//Zinkies

Den tappraste soldaten
- Kan du se det? Kan du se det utomjordiska.
• Det är himmelskt, men titta inte, du blir bländad.
- Vad gör den här? Hur kan Tellus förtjäna en sådan ängel.
• Hon är inte vunnen. Hon är fallen. Spegeln blev avundsjuk och krossade hennes drömmar.
- Kan du se det? Jag tror det är magi.
• Håll dig borta från det. All magi kommer med ett pris. Hör du inte sagorna viska sina regler?
- Jo, men en kyss av äkta kärlek kan bryta förbannelsen.
• Det finns ingen äkta kärlek genom ren skönhet. Diamanten har fått sitt värde efter sitt skimmer inte efter sin förmåga.
- Om jag skär ut mina ögon då, kan jag glömma hennes skönhet då?
• Nej hennes röst kommer fortfarande påminna dig om kristallglas.
- Om jag dövar mina öron. Kan jag ta henne för vad hon är då?
• Nej hennes mjuka läppar kommer fortfarande forma ditt sinne.
- Om jag bedövar mina nerver så att jag inte kan känna hennes närvaro. Kan jag älska henne ärligt då?
• Med ditt hjärta ja, men vad har du då kvar att visa henne din kärlek med?
- Jag kan säga det till henne.
• Jo, men det är allt. Du kan fortfarande inte vara något för henne. Du måste vara hel för att förtjäna henne.
- Det räcker att hon vet.
• Så du är villig att ge upp livet bara för att kunna säga att du älskar henne, med ett rent hjärta?
- Inte livet. Mitt liv, ja, men inte livet.
• Låt det vara. Låt ditt hjärta vara. Bevara din själ, men låt ditt hjärta vara. Det kommer bara blinda och döva dig och smärtan kommer förgifta dig så att du inte känner något alls.
- Det är ju det jag vill. Det jag måste göra.
• Du kommer dö en sakta död och sorgen kommer skjuta dig i hjärtat.
- Är det inte en värdig förgörare då? Att dö av hjärtesorg. Är det inte vackert?
• Nej det är tragiskt, min vän. Det är bara tragiskt.
- Måste inte de få finnas de också då? Tragedierna. Hur ska annars hjälten kunna döda draken i komedierna.
• Jo det är ju sant förståss, men de är till för de onda. För de som kysste syndens sötma. Inte för oss godhjärtade soldater. Vi ska hylla lyckliga slut genom att ställa oss i skuggan. Vi dödar draken och ger prinsen svärdet. Sedan ler vi åt den fina kärleken kungaparet finner.
- Men vi glöms ju bort och försvinner. Ingen minns sagan om soldaten som var tyst.
• Det gör inget för vi har bara själar. Våra hjärtan låter vi vara. De finns gömda i kistan i floden.
- Vem har nyckeln?
• Ingen. Den är bortkastad. Därför kan inget såra oss för vi är gjorda av stål. Prinsen får prinsessan och allting slutar bra. Är det inte vackrare, min vän?
- Nej, du tappre soldat. Det är det som är tragiskt.
//Zinkies